Såg just en sommar med Göran, eller vad den nu heter. Riktigt rolig film faktiskt. Borde ha pluggat idag men så blev inte fallet. Jobb idag var alright men ganska stressigt, mycket folk och så. Jag har tre beundrare som handlar av mig, det är skitjobbigt faktiskt.
Person nummer 1: Läskig man som träffade mig för ca 2 år sedan. Minns inte då vad som hände riktigt men han frågade om mitt nummer när jag var på väg till tåget. Jag var på bra humör, men sa att jag hade brottom och skuttade vidare. Han sprang efter men jag catchade tåget innan han hann ifatt. Ett år senare när jag går till tåget kommer mannen ifatt mig igen. Jag var dock inte lika glad som gången innan och hade totalt glömt bort denne man. Åh jag har letat överallt efter dig, är det första jag får höra. Jag är sjukt äcklad och säger vad vill du. Mänskan skrämmer mig. Han fortsätter tjata om att gå på fika och jag känner för att säga aldrig i livet, skulle hellre bli uppäten av en flodhäst. Efter att jag varit klar och tydlig och han ändå inte fattar vinken skriker jag "Jag vill inte för fan, fattar du dåligt". Känns inte riktigt som jag, men jag var förbannad. Anyways, till storyn. Han har fått reda på att jag jobbar på Menyn och kommer förbi stup i kvarten och ler med sitt äckelface. Jag kan inte precis vara otrevlig när jag jobbar heller, men det är ju inte som om jag ler direkt. Aja, usch jag får rysningar när han kommer.
Person nummer 2: Rödhåriga mannen med polisonger som är antingen 25 eller 40, det är riktigt svårt att säga. Så fort han ser mig skiner han upp och säger "Hej Malin". Sedan kan han seriöst sitta på en bänk utanför affären och glo i typ tre år. Efter tre år går han in i butiken igen, genom kassorna och hämtar en vara till. Sedan ställer han sig i min kassakö som är mycket längre än de andra och när han väl kommer fram säger han "jag glömde visst den här". Jo tjena hobbit(han ser ut som en hobbit).
Person nummer 3: Läskig man som brukar ta 745an mot Fridhemsplan. Brukade ta samma buss som honom. Han var alldeles för obvious och jag brukade välja att ta tåget när jag såg honom vid busshållsplatsen. Förra veckan handlade han med sin fru, de handlade i min kassa. Han hade till och med en bild på sin lilla flicka från Thailand i plånboken. Trots att lillkvinnan var där ler han sådär äckligt så jag nästan spydde. Tror ni inte han kom och handlade idag på förmiddagen? Jo, utan henne denna gång. Just som han ställde sig i min kassa ropar Edin till mig "Malin, du måste komma och räkna kassaskåpet, stäng kassan", jag typ "Edin, jag älskar dig", och flyr in till kassaskåpet för att gömma mig med de 50 760 kronor som befann sig där. Dock tog det en evighet att räkna, men jag har aldrig varit gladare för att få räkna pengar.