Way too many memories..

Önskar jag kunde slippa tänka på allt gammalt. Hatar att det ligger och gnager fast i mig. Kan inte låta bli att kolla upp gamla saker och det gör att det blir omöjligt att "glömma bort" eller i alla fall sluta tänka på. Fattar inte varför jag ska vara så seg, det har ju gått så lång tid nu. Ändå känns det så nära när jag river upp alla minnen. Jag får tokryck på detta. Önskar jag hade en spärr som sa "Malin, sluta, nej kolla inte, glöm det, gör något annat nu.. sluta tänka". Men det verkar hopplöst. Försöker utan någon verkan. Blir påmind överallt jag går, överallt jag kollar. Allting ger min gamla minnen, minnen jag vill bli av med, i alla fall för en viss tid.

Allting som en gång var så bra blev helt plötsligt en sådan förändring. Det känns bara så konstigt. Förstod det aldrig riktigt och kunde därför inte bearbeta det. Känns bara så hopplöst att behöva ta itu med det nu också, och som jag sa verkar det alldeles för svårt. Gahs, jag vill inte ha nått jävla substitut heller.

Önskar att det jag säger att jag ska göra, verkligen blir av. Måste få slut på allt detta grubbel.. alla dessa minnen som gnager..


Quand je marche dans la vallée de l'ombre de la mort, Je ne crains aucun mal, car tu es avec moi. Ta houlette et ton bâton me rassurent.