Desperate people

Då var man hemma igen, från allt det overkliga. Kan inte fatta att jag varit borta sedan i söndags. På vissa sätt känns det som jag varit borta flera veckor, på andra som jag inte ens varit borta knappt. Vi har haft det helt underbart, verkligen. Var hur skönt som helst att inte åka så många, man lärde känna alla väldigt bra och så. Dock har vi inte fått sova mycket och nu är jag helt helt död, no kidding. Igår var vi på fransk bio, och jag sov, halva filmen, det var ett skämt. Jag duckade till så där som man gör när man somnar, och jag gjorde det hela tiden. Till slut sa jag till Cami "asså, du jag somnar, säg till om jag snarkar eller andas högt". Haha, det var lite komiskt. Jag sov så jävla bra dock.

Åhh, vill inte vara hemma! Nice är typ bäst, Monaco också. Monaco är nästan ännu bättre. Till och med fransk kebab är gott! och franska donken bättre än hemma. Usch, varför bor vi i kalla Sverige för?

Såg Lucas igen också, vilket skämt. Hur stort är oddset liksom. Trodde jag skulle dö. Fick typ kaos. Han såg precis likadan ut.. om inte biffigare. Det var verkligen cp. Jaja, usch vill inte ens tänka på det. Hela franskan fick typ höra min story, men det gör inte så mycket. Efter 7 glas champagne hade nog alla glömt det ändå.

Pratade tyska med skön snubbe från Cologne. Var väldigt roande, han sa att jag var jättebra. Vet dock inte vad jag sa, men snackade massa tyska. Det var lite sent.. eller tidigt..






Sa du Henken Camilla? hahaha.