Pucko pucko pucko som Gabriel brukar säga. Jag känner mig som ett. Varför ska man alltid sätta sig själv i jobbiga situationer som blir hemska att ta sig ur? Åh vad surt allt känns. Citron också. Jag känner nästan för jobbet imorgon och fly verkligheten några timmar. Åh varför tog jag inte hela Malins pass på söndag. 3 timmar.. vad fasen är det liksom? Åh plugg tror jag att jag måste ta tag i. Eller rättare sagt det är kaos. Jag måste plugga. Sen på onsdag är den där årsstämman då, Investors. Egentligen hade det väl varit intressant, men inte om man har stort prov på fredag och skiva på torsdag. Åh så korkat och dum planering för skiva. Men det visste vi ju inte innan.
Imorgon ska jag troligtvis träffa Anton. Det blir nog bra, det var länge sen sist, oktober tror jag, eller var det november kanske? Jag minns faktiskt inte. Våra "träffas-perioder" brukar gå i omgångar. När vi väl ses kan vi ses flera gånger per vecka, sedan är det uppehåll ett halvår ett år. Vet inte om någon har svaret på varför..
Nu väntas middag och grubbel. Grubbel, vilket fult ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar